På ångbåtsbryggan

Det var en ljus morgon. En stund senare skulle strövande bröllopsgäster fylla stranden. Men nu var det bara jag, och ute på fjärden, en ensam segelbåt. På andra sidan strandens privat område-skyltar låg en volleybollplan tätt mellan vattnet och klipporna. Välskott och snygg, men antagligen för liten och inklämd för att faktiskt kunna användas.

Varje våg kröntes av vitt skum innan den slog mot ångbåtsbryggan. Jag vek noggrant ihop tröjan och ställde mig med tårna utanför den yttersta brädan. Den svala vinden fick huden att knottra sig, men höstsolen värmde. Vårt skandinaviska ljus är vitare än många andras. Ljusare, men svalare mot klipporna.

Det hade varit ett bra bröllop. En vacker klänning i rena linjer och en välsittande frack. Jag hade varit toastmaster och gjort det bra. Militäriskt och med god hjälp av en sånganförare från OD, men bra. Jag är bra på sådana saker, och det hade varit en bra fest. Goda vänner väl gifta.

Jag valde en låg, flack bana. Kanske ett dåligt val för en sådan morgon. Kanske rent av fegt. Vattnet var mycket kallt.