Sammtidigt – På andra sidan jorden...

Klockan är halv sex på morgonen och det börjar försiktig att ljusna över Madras. Mitt plan till Bangalore skulle gått vid sex, men är tre timmar försenat. Jag blev varnad för att åka Indiskt inrikesflyg, men för att få en hel dag i London igår fick det bli så här ändå. Jävla u-land. Allt ser ut som om det vore femtiotal här. Ankomsthallen var ett skämt, fördatoriserat med dålig luftkondistionerning liksom. Om man är så jävla dumma att man lägger sitt land nere vid ekvatorn får man väl åtminstone lägga lite energi på luftkonditionering. Lär er av Florida för i helvete.

Tre timmars försening. Min plan var att snabbt komma till Bangalore, checka in på mitt femstjärniga hotell, koppla upp mig på internet, ta en dusch, och sova lite. (Ja, jag har också noterat att jag numera använder Engelsk kommatering.) Jag ringde just hotellet – de hade kollen ”har vi lovat att hämta dig så kommer vi att hämta dig – vi har flightnumret”. De kan inte vara indiska.

Man kan ju drömma om att det skulle finnas internet på en flyplats – vad skulle det vara bra för? (Det känns inte som om jag och Indien har fått en så bra start.) En av flyplatsvärdarna (a.k.a. kille i slips med walkie-talkie. Han är betydligt mer lik de indier jag känner från Kalifornien än någon annan hittills.) var just förbi och frågade vilken flight jag var bokad på. Han skrattade bara när jag sa att jag höll ordning på den genom att titta på skärmarna - ”litar du på dem???”. Han lovade i alla fall att hålla mig informerad. Jävla u-land.

“Passoppen” som sköter loungen här har två gånger misslyckats med att ge mig något jag törs dricka. Något som är steriliserat på fabrik alltså. (Importerat från något i-land är väl bara att glömma.) Men en kola i flaska skulle väl kostat som hans dagslön. Jävla u-land. Lounge förrresten, skolmatsal från någonstans mellan femtio och sjuttiotal liknar den mest. Blä.

Nu har det ljusnat ordentligt, och jag har lyckats döda en halvtimme genom att skriva. Har de inga fönsterputsare i det här jälva u-landet eller? Igår var jag på Jermyn street och handlade herrkläder och idag sitter jag i en skolmatsal och tittar på stillastående flygplan genom smutsiga fönster. Allt är förlåtet Arlanda! (Till och med det där knäppa trapphuset man var tvungen att gå genom från inrikeshallen om man skulle flyga med BA.) För att komma till inrikeshallen här var man tvungen att gå utomhus i en knäpp, smal gränd dåligt lagda plattor där flygbolagen sålde biljetter ur korvkiosksluckor. Och jag som tycket att England ger u-landsvibbar eftersom de ofta har olika kranar för varmt och kallt vatten. Här har de antagligen inte uppfunnit vattnet ännu.

Jag ville verkligen inte flyga till Indien i morse utan sneglade längtansfullt på de civiliserade destinasionerna redan då. Publiken får väl avgöra, men Mathias och Indien låter väl egentligen inte som någon bra ide ens som ide.